Torsdag lunch, ett par minuter innan klockan tolv som var utsatt mötestid, anlände jag till Råssö hamn. Där satt redan de övriga i gruppen och väntade vid strandkanten i sina färgglada paddlarkläder. Snart var vi ute på sjön, och med tanke på den blåst som väderprognoserna talat om, så valde vi att försöka gå norrut inomskärs till en början, men det låga vattenståndet försvårade vår färd och vi valde istället att pröva Kosterrännan. Där märkte vi av varken sjögång eller vind, så det var bara att sätta kurs på Sydkoster direkt.

En underbar dyning och en värmande sol var allt vi märkte av. På den härliga sandstranden vid färjeläget Kilesand, på öns ostsida drog vi upp kajakerna för en lunchpaus. Vinden var lätt, solen värmde gott och vi bara njöt. En liten katamaranfärja kom farande mot färjeläget, men svallet skulle nog dö ut innan det nådde stranden trodde någon. Men hur det nu än är med katamaraners svall så växer det ju allt som oftast när det närmar sig land. Så även denna gång och flera av oss fick raskt avbryta kaffestunden för att rusa ner till våra flytetyg. Någon hann visst inte fram i tid, utan ville absolut snacka med ”denna där” som körde färjan. Alltmedan kajakens sittbrunn östes ur.

Vi fortsatte norrut, genom det pittoreska sundet vid Ekenäs, vidare genom Kosterrännan och ut till vårt första nattläger, Stora Tenholmen. Vilken plats! Fin strand, en väl vindskyddad gräsplätt precis lagom stor för sju tält. Fick en fin kväll med god mat och en stunds ljugande kring lägerelden som avslutning. Fredagen bjöd på härlig morgonsol och en lätt nordostlig vind som gjorde att vi med fördel kunde välja att glida utmed yttersta skärens utsidor ner till Ursholmen där vi gick iland på västsidan. Ön var tom på såväl båtar som folk, bortsett från någon som rumsterade i en av stugorna. Kanske var det denne någon som paddlat ut i den Fuego-kajak som låg nere vid bryggan.

Sälar!

Vi drog oss så småningom in mot Tjälleskären och fick sällskap av ett trettiotal sälar som nyfiket följde oss i kölvattnet. Vilka djur att träffa och vilken arkipelag att paddla i ! Efter lite letande och resonerande sökte vi oss in i en vik på västsidan av Tjälleskären där vi fann en fin strandäng där vi kunde slå läger och njuta av kvällssolen.

På lördagen kom så den blåst som man varnat för. Den kom från sydväst och hade en styrka på åtta-tio sekundmeter. Vi valde att dra oss in mot land eller åtminstone innerskärgården, så kursen sattes på Saltö. Överfarten blev guppig och underhållande. När vi återigen kommit i skydd från vågor och vind kunde vi enkelt på sjökortet få förklaringen till den stundtals märkliga vågorna. Djupet i Kosterrännan kan inom ett rätt litet område variera mellan 240 och 11 meter.

Efter att ha passerat det vackra lilla sundet mellan Saltö och Tjärnö tog vi lunchpaus och sedan decimerades gruppen eftersom två man lämnade oss för att återvända till civilisationen. Vi var kvar gled omkring en stund i vattnen runt Tjärnö och fann till slut en perfekt lägerplats på Trollholmen. Fin sandstrand att landa på, fin grässlänt att lägga kajaken på och en mycket fin gräsplätt att sätta tältet på med bra vindskydd av buskar och berghällar. Innan kvällen drog sig ytterligare en paddlare hemåt men vi som återstod fick en skön kväll, om än lite kylig.

På söndagen återstod bara ett par timmars loj paddling ner till Råssö hamn. Emellanåt kom vinden åt och då kunde man förstå att det nog blåste rätt kraftigt utomskärs. Men i våra vatten drog det bara lite lätt och solen den sken. Vid vår avslutningsfika på strandkanten vid Råssö hamn kunde vi nöjda konstatera att helgen varit alltför kort.

Vilka var med?

Med på denna paddling var Christina Thyberg-Gustafsson, Per-Erik Gustafsson, Tony Davidsson, Rayne Månsson, Bengt Jönsson, Rolf Åkerström, Ingvar Hellberg och undertecknad, Martin Söderlund.