10 medlemmar samlades denna småkalla men vackra lördagsmorgon, vid båthamnen i södra änden av Stora Hästfjorden. Thomas, Jens och Mats hade då redan varit uppe i Frändefors och lämnat två bilar, för att kunna sköta hemtranporten. Tur var det, för där uppdagades att ortens mjölnare just tänkte börja mala, och därmed tömma en avsevärd del av den tilltänkta paddel-leden på vatten! Platsen för urtaget fick i all hast flyttas några hundra meter uppströms.

Paddlingen började i medvind och hyfsad temperatur. Stora Hästfjordens östra strand visade sig låglänt och långgrund, medan den västra stranden var högre och klippigare. Vi strök längs vassruggar och tittade på pittoreska öar. Vinden var ostlig och stundtals rätt frisk, men det gick att undvika alltför hård padding genom att hela tiden söka lä.

Ingången till Futtenkanalen var inte helt lätt att hitta i all vass, men så plötsligt var den där. Vi gled in i den smala kanalen, som dessutom visade sig oroväckande grund vid inloppet. Hade mjölnaren tappat alltför häftigt nu, eller? Nja, det var nog snarare den torra sommaren och hösten som gjorde vattenståndet så lågt.

Väl inne i kanalen blev det djupare, vi gled fram i en vacker trädtunnel, kryssade mellan vindfällen och bäverfällen. Bron som korsar kanalen är en från vattnet mycket vacker valvbro i granit, vi for under den och njöt av utsikten. Just efter bron började matsäcken där nere i kajaken ropa häftigt, vi hjälptes åt att ta oss upp på den något leriga och branta kanalbrinken.

Det blev långsam lunch i gott lä och stundtals solsken. Intill lunchplatsen fanns en inskription i berget, ett bigram och årtalet 1934. Vi spekulerade i att det kunde vara kanalens byggår, kanske var den ett AK-arbete liksom Sotekanalen? Någon som vet? Vi ska snoka vidare.

Eftemiddagens paddling började med resten av kanalen, innan vi var ute i Östra Hästfjordssjön. Denna är rätt grund, och dessutom vassbevuxen. Intill en av de fågelskyddade öarna fick vi tränga ihop oss i en smal passage. Massor av gäss och svanar reagerade på vår närvaro.

Vi letade i vassruggarna i sjöns norr ände ett tag, innan Frändeforsåns början visade sig. Den fanns dock, och till att börja med var det lättpaddlat. Så småningom började det dock bli väldigt grunt och stenigt – mjölnarens malande hade tydligt sänkt nivån… Men just som det började se mörkt ut, visade det sig att vi var framme vid bilarna! Upp på brinken, som här var gräsklädd och förhållandevis lättbestigen.

Vi föreföll eniga om att det var en trevlig och lyckad dagstur, visade tack och hej, vi tryckte in oss i de två bilarna och körde ner till startplatsen.

Paddlade gjorde: Mats Mellberg, Annelie Nilsson, Harald Eriksson, Thomas Åhlberg, Torgny Alström, Tobias Alström, Mattias Linde, Per-Arne Magnusson, Agneta Karlsson och Jens Marklund. Jens skrev, Thomas tog bilderna..