Då var det dags att paddla i vattnen utanför Rossö, Strömstad. Väderprognosen var ostadig med kraftiga vindar längs kusten, och gul varning var utfärdad för Skagerrak. Det som gjorde att paddlingen ändå blev av var ett litet hörn med lä längst upp i norra Bohuslän, medan resten av kusten hade hårda vindar.

Vi samlades i Rossö hamn och gav oss iväg klockan 17 mot Lökholmen. Vi gick på utsidan av Saltö, där det visserligen gick rejäl dyning men vinden var överkomlig. Väl framme slog vi upp tälten, och en timme senare dök ytterligare två deltagare ur gruppen upp.

Det blev en stilla kväll, och i mörkret samlades vi runt Åsas eldnät.

Morgonen var stilla och regnig, men lagom till klockan 08 upphörde regnet och solen tittade fram. Det var cirka 15–17 grader i luften, 17 grader i vattnet och en vind på 5–7 m/s under förmiddagen.

Eftersom gruppen var ovillig att riva tälten beslutade vi, efter viss överläggning, att låta dem stå kvar medan vi gav oss av på en tur norrut. Det vi inte tänkte på var dels att man bara får tälta en natt på öarna i Kosterhavets nationalpark, dels att beslutet skulle medföra en väldigt lång dags paddling. Vi hade ju nu inte möjlighet att välja en annan tältplats när dagen och paddlingen blev lång.

Norrut paddlade vi först till dasset på Långholmen. Där finns en tältplats dold i buskaget och väl skyddad från storm. Vi korsade Kosterfärjans farled vid Likholmen och senare Color Lines farled från Flatskär över till Holmen Grå. Fågelskyddet är hävt i september, så vi kunde paddla nära öarna. Under tiden såg vi den stora Color Line-färjan från Norge passera på väg in mot Strömstad. Vädret och havet var mjukt, vinden svag och det var ovanligt varmt, omkring 20 grader. Det blev bad och lunch på Syd-Långö.

Vi hade gått i land vid resterna av den gamla fabriken på Syd-Långö, som grundades år 1895 för att tillverka lim, olja och guano av fisk och fiskavfall. I dag finns bara grunderna kvar, men stranden är fin och gräsmattorna inbjudande för tältning. Här kopplade vi av en bra stund och fick även se Color Line bege sig mot Norge igen.

Strandskatorna fiskade upp en fjärsing som de dumpade på stranden, och inte ens måsen lyckades ta den med sig. Fjärsing ska man vara försiktig med och inte ta upp med händerna, eftersom den har lömska gifttaggar på både gälar och ryggfena. Kanske var det därför fåglarna lämnade den.

Efter lunchen fortsatte vi norrut och paddlade mellan Nord- och Syd-Långö upp till Alaska. Där blev det sightseeing och gofika. Alaska har en historia värd att ta del av. Den 60-åriga guldgräverskan Hilma Svedahl anlade under slutet av 1920-talet en stenträdgård inspirerad av sina år i Amerika. Det blev även ett värdshus ”Golden Inn”.

Vi hade nu rätt långt kvar att paddla tillbaka till Lökholmen. Planen var att ta ungefär samma väg tillbaka eftersom det var kortast. Ett första försök gjordes att gå ut genom rännan mellan Syd- och Nord-Långö, men vinden och sjön hade ökat något, så vi vände. I stället paddlade vi på insidan av Syd-Långö till Halserholmen. Där tänkte vi gå via utsidan av Norra Öddö mot Styrsholmen, men även här fick vi ändra planen. Solen hängde lågt och bländade både oss och båtförarna. Vi skulle vara svåra att upptäcka, och sjön var dessutom lite för grov. Det blev därför till att vända inåt mot Karholmen och de skyddade rännorna på insidan av Norra och Södra Öddö.

Vi gick genom rännan mellan Södra Öddö och Daftö och sedan ut under bron mot Tjärnö vid Gullnäs. Här började det skymma och orken tryta. Pannlamporna kom fram och jordnötterna delades ut. Det var skönt att komma tillbaka till Lökholmen efter en nio timmar lång tur.

En lugn och vacker morgon fick vi även denna dag, och dessutom slapp vi regnet. Något slitna efter gårdagen blev det en långsam tur tillbaka mot Rossö, med rast och bad på Vanarna. Här finns plats för flera tält, fint lä och bra tältplatser både på berg och i skog. Dagen avslutades med Fish & Chips på Rossöboden.

Tack alla som var med, och tack för att ni tålmodigt följde en färdledare med god förmåga att ändra sig! Mina lärdomar från turen är att jag behöver ha en klocka på mig och bättre koll på tiden. Jag kommer inte att låta er ha tälten kvar nästa gång, och när det börjar skymma ska ALLA pannlampor fram, även mina. Framför allt lärde jag mig hur fint det är längs kusten i september, hur varmt det fortfarande är i havet och hur fantastiskt roligt det är att få paddla med er en hel helg! /Karin